Guds Son var i Guds gestalt, och Han fann det inte orättmätigt, att vara Guds jämlike. Han var historiens ende person, som kunde säga till alla andra: Vilken av Er överbevisar Mig om synd? Han hade förenat Sig med Fadern vid människans skapande, och tack vare Sin egen gudomliga perfektion, ägde Han karaktärsstyrka till, att sona människans synd, och höja henne samt återställa henne till hennes ursprungliga tillstånd Guds Son stod som nummer två i fråga om auktoritet bakom den store Laggivaren. Han visste, att bara Hans liv vore tillräckligt, för att återlösa fallna människor. Han var av mycket högre värde, än människan, eftersom Hans ädla och fläckfria karaktär samt upphöjda ämbete som Överbefälhavare över den himmelska hären, stod över människans verk. Han utgjorde Sin Faders uttryckliga avbild, inte endast till anletsdragen, utan även till karaktärens fullkomlighet. Eftersom Han var utan lyte, kunde endast Han bli det godtagbara offret för människan.