Även om Jesus gjorde detta utan någon synbar avsikt, skrev Han dock i sanden med tydliga bokstäver olika synder, som kvinnans anklagare hade gjort sig skyldiga till, i det att Han började med den äldste och slutade med den yngste. Till sist blev fariséerna otåliga med Jesu likgiltighet och över, att Han dröjde med, att besvara frågan, som de hade ställt Honom, och så drog de sig närmare Honom. Men då deras blickar föll på de ord, som Han hade skrivit i sanden, greps de av skräck och häpnad. Folket, som tittade på, blev varse deras förändrade ansiktsuttryck, och trängde sig fram, för att se, vad fariséerna betraktade med ett sådant uttryck av förvåning och skam. Många av dem, som således samlades kring Jesus, läste också, vad Han hade skrivit om de hemliga synder, som hade begåtts av männen, som anklagade kvinnan.