Offren för en förvänd aptit, påhejade av Satans ständiga frestelser, söker njutning på bekostnad av hälsa och till och med liv, och kommer att stå vid Guds skrank som självmördare. Många har så länge låtit vanan behärska dem, att de har blivit slavar under aptiten. De saknar det moraliska modet, att framhärda i självförnekelse och att uthärda lidande för en tid, genom att tygla och förneka smaken, för att bemästra lasten. Den här klassen vägrar, att segra så, som deras Förlossare gjorde. Utstod inte Kristus kroppsligt lidande och själslig pina å människans vägnar i ödemarken?