Den ivrige Petrus var nästan utom sig av förtjusning. Han såg sin Mästare djärvt beträda de skumkransade vågorna, komma för att rädda Sina anhängare, och han älskade sin Herre som aldrig förr. Han längtade efter, att omfamna och dyrka Honom. Han längtade efter, att träffa Honom och gå vid Hans sida på det stormiga vattnet. Han ropade: ”’Herre, om det är du, så befall att jag skall komma till dig på vattnet.”’ {Matteusevangeliet 14:28.} Jesus beviljade hans begäran; men Petrus hade bara tagit ett steg på ytan hos det kokande djupet, då han stolt såg tillbaka mot sina följeslagare, för att se, om de iakttog hans rörelser och beundrade, hur lätt han vandrade på det kuvade vattnet.