Den förlamade mannen hade sjunkit ned i förtvivlan, utan att se någon hjälp från något håll, tills nyheterna om de barmhärtiga mirakler, som Jesus utförde, hade väckt hopp igen i hans bröst. Ändå fruktade han, att han inte skulle få vara i Hans närvaro; han kände, att om Jesus bara ville se honom och ge honom lättnad, genom att förlåta hans synder, skulle han vara nöjd med, att leva eller dö enligt Hans rättfärdiga vilja. Hans vänner försäkrade honom om, att Jesus hade botat andra, som i alla avseenden var lika syndiga och hjälplösa, som han själv, och detta uppmuntrade honom till att tro, att hans egen begäran skulle beviljas.