Folket i Galiléen var väldigt upphetsade och flockades till Frälsarens sida. Till slut ökade folkmassan så, att Han knappt fick plats att stå, och steg därför i en liten båt, som låg nära stranden, och predikade därifrån för folkmassan, som trängdes på stranden. Alltså verkade Han oavbrutet med, att undervisa folket och bota de sjuka. Men då dagen var slut, smög Han Sig i väg och gömde Sig i bergens ensamhet, för att i hemlighet tala med Sin Fader. Jesus tillbringade hela natten i bön, medan lärjungarna sov vid foten av berget. I gryningen kom Han och väckte dem. Lärjungarna var nu på väg, att få ett heligt ansvarsämbete, näst efter Kristus Själv. De skulle avskiljas för evangeliearbetet. De skulle knytas till Jesus, vara med Honom, dela Hans glädjeämnen och prövningar, ta emot Hans läror och vara trofasta vittnen om Hans mäktiga gärningar, så att de skulle kunna förmedla den undervisning, som sålunda vunnits, till världen. De skulle vara kvalificerade, så att Jesus vid tillfälle kunde sända ut dem ensamma, för att undervisa och arbeta precis, som Han undervisade och arbetade. Jesus önskade, att Hans lärjungar skulle få erfarenhet av evangeliearbetet, medan Han var på jorden, för att trösta och vägleda dem, så att de framgångsrikt skulle kunna fortsätta arbetet efter Hans död och lägga grunden till den kristna kyrkan.