”I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen. Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud.” {Kapitel 10:1-2.} Även om Kornelius var romare, var han väl medveten om den sanne Guden, och hade upphört med sin avgudadyrkan. Han var lydig mot Guds vilja, och tillbad honom av sant hjärta. Han hade inte anslutit sig till judarna, men kände till och var lydig emot morallagen. Han hade inte blivit omskuren, och deltog inte vid offerceremonierna; alltså räknade judarna honom som oren. Icke desto mindre stöttade han den judiska saken med givmilda skänker, och var känd vida omkring för sin välgörenhet och goda hjärta. Hans rättfärdiga liv förskaffade honom gott rykte ibland både judar och hedningar.