Folket biföll Herodes’ handling, att döda Jakob, även om några av dem beklagade, att den måst ske i lönndom. De menade, att ett offentligt avrättande skulle ha haft en mera skrämmande verkan på alla troende och sympatisörer. Herodes höll således Petrus under uppsikt, för att glädja judarna med hans död i all offentlighet. Men det framfördes till regenten, att det ej skulle vara tryggt, att ställa ut den erfarne aposteln till avrättning inför hela folket, som var församlat i Jerusalem under Påsken. Man fruktade, att hans ärevördiga utseende skulle väcka deras medömkan och aktning; man var också rädd för, att han skulle rikta en av de kraftulla appeller, som ofta hade fått folk till, att undersöka Jesu Kristi liv och karaktär, och som de, med all sin list, absolut inte kunde bestrida. I en sådan situation, menade judarna, skulle kungens lössläppande av honom fordras.