Denna anhållan går monarken med på; och nu kallar Daniel samman sina tre landsmän, och tillsammans går de med saken till Gud, sökande klokskap från Källan till ljus och vetande. Även om de befann sig vid kungens hov, omgivna av frestelse, glömde de inte sitt ansvar gentemot Gud. De var väl medvetna om, att Hans försyn försatt dem där de var; att de uträttade Hans verk, genom att motsvara kraven på sanning och pliktfullbordan. De litade på Gud. De hade vänt sig till Honom för styrka, då de råkat i bryderi och fara, och Han hade varit för dem en ständig hjälp.