Fastän Lots framgång härrörde från hans förbindelse med Abraham, visade han ingen tacksamhet mot sin välgörare. Hövligheten skulle ha manat honom, att ge Abraham företräde i valet av vistelseort; men i stället sökte han egennyttigt, att tillvälla sig alla dess fördelar. Han "såg ut över Jordanslätten, han såg hur vattenrik hela trakten var. Ända fram mot Soar var den som Herrens trädgård, som Egyptens land." Den bördigaste trakten i hela Palestina var Jordandalen, som påminde åskådarna om det förlorade paradiset, och vilken i skönhet och fruktbarhet var jämlik de av Nilen gynnade slätterna, vilka de så nyligen hade lämnat. Där fanns även rika och vackra städer, som erbjöd stora fördelar för idkandet av handel på de väl besökta marknaderna. Bländad av förespeglingar om jordisk vinst, glömde Lot det sedliga och andliga fördärv, som han där skulle bli utsatt för. Slättens bebyggare "syndade svårt mot Herren", men detta var Lot okunnig om, eller om han visste det, fäste han ingen vikt därvid. Han "valde Jordanslätten" och "hade sina tältplatser ända bort mot Sodom." Hur litet han förutsåg de förfärliga följderna av detta själviska val!