Fördärvet var ännu inte allmänt på den tid, då Lot flyttade till Sodom, och Gud lät av nåd ljuset lysa i det andliga mörkret. När Abraham räddade fångarna från elamiternas händer, riktades folkets uppmärksamhet på den sanna tron. Abraham var inte obekant för folket i Sodom, och det hade förlöjligat hans tillbedjan av den osedde Guden. Men hans seger över en mycket större truppstyrka, än hans egen samt hans ädelmodiga behandling av fångarna och bytet väckte dess förvåning och beundran. På samma gång som det prisade hans skicklighet och tapperhet, kände det en inte övertygelse om, att en gudomlig kraft hade gjort honom till segrare. Hans ädla och oegennyttiga anda, som var så främmande för Sodoms själviska invånare, var ett annat bevis på överlägsenheten hos den religion, som han hade ärat genom sitt mod och sin trofasthet.