Trött av sin resa, lade vandraren sig ned på marken, med en sten som huvudkudde. I sin sömn såg han en klar och lysande stege, vilkens fot vilade på Jorden, medan spetsen räckte upp till himmelen. Änglar steg upp och ned på denna stege. Härlighetens Herre stod överst på den, och Hans röst hördes från himmelen: "'Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud." Jorden, varpå han låg som flykting, utlovades till honom och till hans efterkommande, med denna försäkran: "genom dig och din avkomma skall alla folkslag på jorden bli välsignade." (Svenska Folk-Bibeln 98.) Detta löfte hade blivit givet åt Abraham och åt Isak, och nu upprepades det för Jakob. Sedan uttalades tröstefulla och uppmuntrande ord med särskilt avseende på hans ensamhet och betryck: "Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig.'"