Sedan Josuas tid hade ingen förvaltat rikets angelägenheter med så stor vishet och framgång som Samuel. Tillsatt av Gud som domare, profet och präst, hade han verkat med outtröttligt och oegennyttigt nit för folkets välgång, och nationen hade gjort stora framsteg under hans kloka ledning. Ordningen hade blivit återställd, gudaktigheten uppmuntrad och missnöjets anda dämpad för en tid. Men på ålderdomen måste profeten med andra dela de omsorger, som var förbundna med styret, och han utnämnde sina två söner till biträden. Samuel fortfor att sköta sitt ämbete från Rama, medan de unga männen sändes till Beer-Seba, för att döma ibland folket, som levde nära landets södra gräns.