Han fortsätter att räkna upp sina goda gärningar: "Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper." Fariséns religion når aldrig fram till själen. Han försöker inte få en karaktär som är som den Gud har, ett hjärta som är fyllt med kärlek och nåd, utan är nöjd med en religion som bara har med det yttre att göra. Hans rättfärdighet är hans egen – resultatet av hans egen förmåga – och bedömd med mänskliga mått.