Rebecka kände till Isaks förkärlek för Esau, och var överbevisad om, att vanligt resonerande inte skulle ändra på den saken. I stället för att förlita sig till Gud, som styr över allting, visade hon bristande tro, genom att övertala Jakob till, att bedra sin far. Gud ogillade Jakobs tillvägagångssätt. Rebecka och Jakob borde ha väntat, tills Gud tänkt förverkliga Sina egna avsikter på Sitt eget vis, och i Sin tid, i stället för att med hjälp av bedrägeri söka, att skynda på de förutsagda händelserna.