Stunden var inne för fröjdefulla, lyckliga lovsånger till Gud och Hans käre Son. Satan hade varit ledare för den himmelska kören. Han hade stämt upp den första tonen; därefter förenade sig hela änglahären med honom, och sångens härliga samklang tonade genom himmelen till Guds och Hans käre Sons ära. Men nu ljöd missljud och vreda ord i den store upprorsledarens öron, i stället för tonerna från den vackraste musik. Var befann han sig? Var inte allt en hemsk dröm? Var han utestängd från himmelen? Skulle himmelens portar aldrig mer öppnas, för att släppa in honom? Tillbedjans timme närmade sig, då heliga, strålande änglar böjde sig inför Fadern. Han kunde aldrig mer stämma in i den himmelska sången. Han kunde aldrig mer böja sig i vördnad och med helgad fruktan i den evige Gudens närvaro.