Trots att jag hade kommit in i byggnaden greps jag av fruktan och en känsla av skam för att jag måste ödmjuka mig inför dessa människor. Men jag kände att jag måste gå vidare, och jag gick långsamt runt pelaren för att komma fram till lammet. Då hördes en trumpetstöt, templet skakade av segerropet från de heliga som var där och ett oerhört starkt ljus lyste upp byggnaden. Sedan blev allt fullständigt mörkt. Alla de lyckliga människorna hade försvunnit tillsammans med ljuset, och jag var lämnad ensam kvar i nattens fasansfulla tystnad.