När Israel klagade mot Gud och Mose för att de inte kunde få tag på något vatten, anklagade de Mose för att ha lett dem ut i öknen för att döda dem och deras barn. Gud hörde deras klagande och bad Mose att tala till klippan, så folket fick vatten. Men Mose slog på klippan i vrede och tog själv åt sig äran. Israels barns ständiga egensinne och klagande hade förorsakat honom den intensivaste sorg. Ett litet ögonblick glömde Mose hur stort tålamod Herren haft med dem, och att det inte var mot honom deras klagande riktades, utan mot Gud. Mose hade bara tänkt på sig själv, hur djupt orättvist han hade blivit behandlad och den otacksamhet de visade i gengäld för hans djupa kärlek till dem.