Jag såg att Stefanus var en mäktig gudsman som hade blivit särskilt utsedd att fylla en viktig uppgift i församlingen. Satan gladde sig åt hans död, eftersom han visste att lärjungarna verkligen skulle känna av förlusten av honom. Men Satans glädje blev kortvarig. Bland dem som stod och bevittnade Stefanus död, fanns det en som Jesus skulle uppenbara sig för. Saulus kastade inte själv stenar på Stefanus, men han gav sitt samtycke till hans död. Saulus var nitisk när det gällde att förfölja Guds församling. Han jagade dem, grep dem i sina hem och överlämnade dem i deras händer, som skulle döda dem. Saulus var en begåvad och bildad man. Hans nitiskhet och lärdom gjorde honom högt aktad bland judarna, samtidigt som han var fruktad bland många av Kristi lärjungar. Hans begåvning utnyttjades effektivt av Satan när han drev sitt uppror mot Guds Son framåt och förföljde dem som trodde på honom. Men Gud kan bryta den mäktige motståndarens makt och befria dem som han har lett i fångenskap. Kristus hade utsett Saulus till ett ”utvalt redskap” att förkunna hans namn och styrka hans lärjungar i deras verk. Saulus skulle mer än väl komma att fylla tomrummet efter Stefanus.