Tänk, om vår älskade Jesus, vårt föredöme, skulle framträda bland dem, som i allmänhet kalla sig kristna, såsom han framträdde vid sin första ankomst! Han blev född i ett stall. Följ honom under hans liv och verksamhet! Han var en man, som var förtrogen med smärta och sorg. De som bekänna sig vara kristna, borde skämmas inför den ödmjuke och saktmodige Frälsaren, som var iförd en enkel, osömmad klädnad och som ej hade något, vartill han kunde luta sitt huvud. Hans felfria, självförsakande liv skulle fördöma dem; hans allvar skulle verka smärtsamt hämmande på deras lättsinne och deras tomma löje; hans vandel, fri från svek, skulle lägga band på deras världsliga och äregiriga sällskapsliv; hans framställning av den rena, genomträngande sanningen skulle uppenbara deras verkliga karaktär, och de skulle öuska få det ödmjuka föredömet, den kärleksfulle Jesus, röjd ur vägen så snart som möjligt. De skulle vara bland de första att söka fånga honom med ord och ropa: "Korsfäst honom! Korsfäst honom!"