Jag såg en mycket stor skara människor, som bekände Kristi namn, men Gud erkände dem ej som sina. Han hade ej något behag i dem. Satan tycktes taga på sig en religiös prägel och var mycket ivrig att få folket till att tro, att de voro kristna. Han var angelägen om att de skulle tro på Jesus, på hans korsfästelse och uppståndelse. Satan och hans änglar tro även därpå, men bäva. Men om denna tro ej frambringar goda gärningar och kommer dem, som bekänna sig hava den, att likna Kristi självförsakande liv, besvärar det ej satan; ty de antaga blott Kristi namn, under det att deras hjärtan fortfarande äro köttsliga; han kan därför använda dem i sin tjänst med ännu större fördel, än om de ingen bekännelse hade. Under Kristi namn dölja de sin ogudaktighet och behålla sin vanhedrande natur, utan att deras onda böjelser bliva besegrade. Detta giver den otrogne anledning att håna Kristus för deras ofullkomligheter och bringar dem, som hava en ren och obesmittad gudstjänst, i vanrykte.