De borde inse, att även om alla studieförmåner finns inom räckhåll, kanske man ändå inte lyckas få den utbildning, som gör en lämplig för ett arbete i någon del av Herrens vingård. De kan inte bli antagna i Herrens tjänst utan att ha ett förstånd, som är överlåtet åt Gud och de nödvändiga förmågor, som det för med sig. Om de låter sinnet vara upptaget av nöjen och njutningar, så försvagas de dyrbara själskrafter som de har fått av Gud. Dessa krafter borde styrkas av höga och ädla mål. De som inte förvaltar dessa gåvor, så att de genom klok användning växer och utvecklas, står med skuld inför Gud. {MYP 42.1}