Babylon sägs också vara ”den stora staden som har kunglig makt över jordens kungar”, v 18. Den makt som i så många århundraden härskade som en tyrann över kristenhetens kungar är Rom. Allt purpur och scharlakan, guld, ädelstenar och pärlor som kvinnan var prydd med, beskriver målande den storslagenhet och mer än kungliga prakt som det högmodiga romerska prästerskapet omgav sig med. Det fanns inte någon annan makt, om vilken man med så stor sanning kunde säga att den var ”berusad av de heligas blod”. Detta passade bara in på den församling som så fruktansvärt har förföljt Kristus efterföljare. Babylon beskylls också för att ha otillåten förbindelse med ”jordens kungar”. Då den judiska församlingen övergav Gud och slog sig samman med hedningarna, blev den en sköka. Samma dom drabbar Rom därför att den blivit moraliskt fördärvad genom att söka stöd hos världsliga makter.