Eftersom hans arbete hade byggt upp församlingarna blev det till en tid ganska väl mottaget. Men snart började pastorer och religiösa ledare att vända sig mot läran om återkomsten. De bestämde sig för att motarbeta all verksamhet i denna riktning. De talade mot den från predikstolarna och förbjöd sina medlemmar att lyssna till predikningar om Kristi återkomst. Ja, de förbjöd dem även att tala om sitt hopp vid församlingens sammankomster. De troende kom därigenom i en ställning som medförde stora trosprov. De älskade sin församling och ville inte skiljasfrån den. Men när de såg att Guds ords undervisning undertrycktes och att de vägrades rätten att studera profetiorna, kände de att deras trohet mot Gud förbjöd dem att underordna sig. De som motarbetade Guds ords undervisning kunde inte betraktas som Guds församling, ”sanningens pelare och grundval” (1Tim 3:15). De troende kände därför att det var riktigt av dem att skilja sig från dem som de dittills hade haft gemenskap med. Sommaren 1844 var det ungefär 50 000 som lämnade de olika församlingarna.