På predikanthustrun vilar det ett ansvar som hon inte bör och inte lättvindigt kan lägga åt sidan. Den förmåga som Gud har lånat ut åt henne, kommer Han att kräva tillbaka med ränta. Hon bör arbeta ivrigt, trofast och i samförstånd med sin man för att frälsa själar. Hon bör aldrig vara påträngande med sina önskningar och drömmar eller ge uttryck för brist på intresse för sin mans arbete eller ägna tid åt hemlängtan eller missnöjdhet. Alla dessa naturliga känslor måste övervinnas. Hon bör ha en livsuppgift som pålitligt utförs. Vad gör det väl om detta strider mot känslorna, drömmarna och den naturliga smaken! Dessa borde villigt och gärna offras för att man skall kunna göra gott och frälsa själar.