De judiska rabbinerna framställde lagens krav som en betungande räcka orimliga fordringar. De gjorde precis, vad Satan gör i vår tid - utmålade lagen för folket som en kall, hårdnackad räcka bud och traditioner. Övertron begravde Guds lags ljus, härlighet, värdighet och vittomfattande krav. De hävdade sig tala till folk i Guds ställe. Efter Adams överträdelse talade Herren inte längre personligen med människor; mänskosläktet lades därför i Kristi händer, och all kommunikation skedde genom Honom till världen. Det var Kristus, som yttrade lagen på Sinaiberget, (238) och Han kände till innebörden av alla dess föreskrifter, Himmelens lags härlighet och majestät. I Bergspredikan avgränsar Kristus lagen, och söker, att inskärpa Jehovas vidsträcka krav och föreskrifter hos Sina åhörare. Hans undervisning var som en ny uppenbarelse för folket; och lagens lärare, de skriftkloka och fariséerna, såväl som folk i allmänhet, förundrades över Hans lära. Kristi ord var inget nytt, och likväl kom de med uppenbarelsens kraft; för de bragte sanningen i rätt ljus, och inte i det ljus, som lärarna hade framställt den för folket i. Han visade ingen hänsyn för människors traditioner och påbud, utan öppnade deras förstånds ögon, till att se de förunderliga tingen hos Guds lag, som är fundamentet för Hans tron från världens begynnelse; och så länge som himlarna och jorden består, genom evighetens oändliga tidsåldrar, kommer lagen att vara rättfärdighetens stora rättesnöre, som är heligt, rättfärdigt och gott.