Herrens måltid skulle emellertid inte vara en sorgens högtid. Detta var inte dess avsikt. . . . De skall inte tänka tillbaka på oenighet mellan sig själva och sina medsyskon. Den förberedande handlingen har innefattat allt detta. . . . . Nu kommer de, för att möta Kristus. De skall inte stå i korsets skugga, utan i dess frälsande ljus. De skall öppna sina sinnen för de klaraste strålarna från Rättfärdighetens Sol. Med sinnen, som är renade genom Kristi dyrbara blod och med fullt medvetande om Hans närvaro, även om den inte är synlig, skall de lyssna till Hans ord: "Frid lämnar jag efter mig åt eder.'"