I sina strävanden efter, att nå hem, blir örnen ofta av ovädret nedslungad i snäva bergspass. Skyarna hänger i mörka, tunga massor mellan den och de solrika höjder, där den har sitt rede. En kort stund tycks den vara förvirrad och pilar hit och dit och slår med sina starka vingar, som om den ville jaga bort de täta molnen. ... Till sist störtar den sig uppåt in i mörkret och utstöter ett högt segerskrik, när den ett ögonblick efteråt dyker upp i det stilla solskenet ovanför. Mörkret och ovädret har lämnats nedanför, himlens ljus skiner omkring den. Den når sitt älskade hem på den höga klippspetsen och är nöjd. Det var genom mörkret, som den nådde fram till ljuset. Det kostade ansträngningar att göra detta, men den fick sin lön, genom att nå därhän, dit den ville.