Vi skall, liksom Kristus, tillge eller förlåta våra fiender och spana efter möjligheter till, att visa dem, som har skadat oss, att vi älskar deras själar och gärna ville göra något gott för dem, om vi kunde. ... I fall de, som har kränkt oss, stadigt fortsätter med att göra orätt, .. . . måste vi eftersträva, att förlika oss med våra bröder, i det att vi följer Bibelns anvisning, så som Kristus Själv har förordnat den. Om våra bröder vägrar förlikning, tala då inte illa om dem och förringa inte deras inflytande, utan överlämna dem i en rättfärdig Guds hand. Han dömer alla med rättvisa. ... De unga hävdar kanske, att de känner stor kärlek till Guds sak, men så länge de inte har försonat sig med sina kamrater, har de inte försonat sig med Gud. Det är dessa. . . själviska känslor, som man ger näring åt, som hindrar Guds välsignelse över våra hjärtan och våra hem. Låt Kristi kärlek strömma in i hjärtat och förvandla sinnet; eljest kan vi inte vara Guds barn.