När ni varje dag lever i gemenskap med Gud, kommer ni att lära er att värdesätta människor på samma sätt som Han. Den plikt ni har, att välsigna den lidande mänskligheten, kommer att möta välvillig förståelse. Ni tillhör inte er själva. Herren ställer ett heligt anspråk på er innerligaste hängivenhet och ert livs allra bästa tjänst. Han har rätt att använda er, både er kropp och er själ, till det yttersta av vad ni förmår prestera, till Sin egen ära och Sitt förhärligande. Vilket kors som än kommer att läggas på er, . . . måste ni bära det utan att klaga. . . .