Efter det att översteprästen i den avbildande tabernakeltjänsten hade utfört försoning för Israel kom han ut och välsignade församlingen. På samma sätt skall Kristus vid avslutningen av sin medlartjänst uppenbaras ”utan synd till frälsning” (Heb 9:28, 1917) för att välsigna sitt väntande folk med evigt liv. På samma sätt som prästen, då han skulle avlägsna folkets synder från helgedomen, bekände dem över bockens huvud, skall Kristus lägga alla dessa synder på Satan, som är syndens upphovsman. Bocken som bar Israels synder sändes ”ut i ödemarken” (3 Mos 16:22). Så kommer Satan, som bär skulden för de synder som han har förlett Guds folk att begå, att under tusen år bli begränsad till denna jord. Då är jorden öde och obebodd. Till sist skall han få lida syndens fulla straff i den eld som utrotar de ogudaktiga. {DSS 346}