Om natten såg jag en scen, som gjorde ett djupt intryck på mig. Det såg ut att råda stor förvirring, och olika krigshärar drabbade samman. Ett sändebud från Herren stod framför mig och sade: ”Kalla på din familj! Jag vill vägleda er, följ mig!” Han förde mig nedför en mörk väg, genom en skog och genom bergsklyftor, och sade sedan: ”Här är ni trygga.” Andra fördes också till denna tillflyktsort. Det himmelska sändebudet sade: ”Nödens tid har kommit som en tjuv på natten, så som Herren har varnat er för, att den skulle komma.« {MS 153, 1905}