Hans hår var vitt och lockigt och vilade på hans skuldror, och på hans huvud var många kronor. Hans fötter liknade eld; i hans högra hand var en skarp lie och i hans vänstra en silverbasun. Hans ögon voro såsom eldslågor, som genomforskade hans barn. Alla ansikten var bleka, och deras, som Gud hade förkastat, skiftade färg. Vi ropade alla: ”Vem skall kunna bestå? Är min klädnad utan fläck” Änglarna upphörde att sjunga, och under en stund rådde fullständig tystnad, till dess Jesus sade: ”De som ha rena händer och rena hjärtan, skola kunna bestå; min nåd är eder nog.” Detta kom våra ansikten att skina, och glädje fyllde allas hjärtan. Änglarna anslogo en högre ton, under det att skyn alltmer närmade sig jorden. {Adventbudskapet 21}