Kristus, vår frälsare, frestades i allting precis vi, men trots detta förblev han utan synd. Han tog på sig mänsklig natur och gjordes i sin gestalt till en människa. Hans behov var en människas behov. Han hade fysiska behov, som skulle tillfredsställas, och fysisk trötthet, som skulle avhjälpas. Det var genom bön till sin himmelske Fader, som han hämtade kraft att fullgöra sin plikt och möta sina prövningar. Dag för dag utförde han sin plikt och försökte frälsa själar. ... Och han tillbringade hela nätter i bön för dem som frestades. ... |