Detta arbete hade de inte fullgjort. Kristi ord var en tillrättavisning mot deras själviskhet. För fariséerna var hans ord osmakliga. I hopp om att kunna leda in konversationen i en annan kanal, utbrast en av dem, med en skenhelig åtbörd: ”’Salig är den som får bli bordsgäst i Guds rike.’” Denne man talade med stor säkerhet, som om han själv var säker på en plats i riket. Hans inställning liknade inställningen hos dem som gläds åt att de är frälsta av Kristus, när de inte följer de villkor på vilka frälsning utlovas. Hans anda eller inställning var som Bileams då denne bad: ”Må jag dö de rättfärdigas död, må mitt slut bli som deras!’” Fjärde Moseboken 23:10. Farisén tänkte inte på sin egen lämplighet för Himmelen utan på vad han hoppades få njuta av i Himmelen. Hans anmärkning var utformad för att vända gästerna vid festen bort från ämnet för deras praktiska plikt. Han tänkte föra dem förbi det nuvarande livet till den avlägsna tiden för de rättfärdigas uppståndelse.