Jesaja beskriver honom såsom »en evig klippa» och »såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land». Och han upprepar det underbara löfte som klart och tydligt beskriver den levande ström som flödade ut till Israels folk: »De betryckta och fattiga söka förgäves efter vatten, deras tunga försmäktar av törst; men jag, Herren, skall bönhöra dem, jag, Israels Gud, skall icke övergiva dem.» »Ty jag skall utgjuta vatten över de törstiga och strömmar över det torra.» »Ty vatten skola bryta fram i öknen och strömmar på hedmarken.» Inbjudningen lyder: »Upp, alla I som ären törstiga, kommen hit och fån vatten.» Och i Bibelns avslutande ord genljuder fortfarande denna inbjudan. Strömmen med det levande vattnet, »klar som kristall» brusar fram från Guds och Lammets tron och nådens inbjudan ljuder ned genom alla tidsåldrar: »Den som törstar, han komme, ja, den som vill, han tage livets vatten för intet.» 36