Kora, Datan och Abiram samt två hundra femtio furstar, som hade förenat sig med dem, blev först svartsjuka, så avundsjuka och därefter upproriska. De hade talat om Mose ställning som folkets härskare, tills de inbillade sig att den var en högst åtråvärd ställning, som någon av dem lika väl kunde fylla som Mose kunde. Och de hängav sig åt missnöje, tills de verkligen hade bedragit sig själva och de andra till att tro, att Mose och Aron själva hade skaffat sig sin ställning över Israel. De sade, att Mose och Aron upphöjt sig själva över Herrens församling, genom att påta sig rollerna som präster och regenter, och att dessa ämbeten inte borde vara deras hus’ allena. De sade, att det vore tillräckligt för dem, om de stode på jämbördig fot med sina bröder; för de var inte mera heliga än folket, som var lika högt ärat genom Guds särskilda närvaro och skydd.