Balaks budbärare kallade honom inte på morgonen, för att få honom till, att följa med dem. De var irriterade över hans förhalande, och väntade sig en ny vägran. Bileam kunde ha ursäktat sig, och lätt ha undvikit, att dra åstad; men han tänkte, att eftersom Herren den andra gången inte förbjöd honom, att följa med, skulle han ge sig av och skynda sig ikapp Balaks budbärare. Herrens vrede tändes mot Bileam, eftersom han gick; och Han sände Sin ängel till att stå i vägen, och dräpa honom på grund av hans förmätna galenskap. Åsnan såg Herrens ängel, och vek undan. Bileam blev utom sig av raseri. Att djuret talade, såg han ej som något anmärkningsvärt, ty han var förblindad av lidelser. Då ängeln uppenbarade sig själv för Bileam, blev denne förfärad, hoppade av sitt djur och böjde sig i ödmjukhet för ängeln. Han meddelade Bileam Herrens ord, och sade: ”Se, jag har gått ut för att hindra dig”. Vers 32. Det var viktigt för Israel, att besegra moabiterna, om de skulle besegra Kanaans invånare. Efter att ängeln hade förmanat Bileam uttryckligt, att tillfredsställa moabiterna, gav han honom lov till, att fullfölja resan. Gud tänkte förhärliga Sitt namn, trots Bileams förmätenhet, inför israeliterna där. Detta kunde inte ha gjorts mera verkningsfullt, än genom att visa dem, att en människa med Bileams begärsnatur inte tordes uttala en förbannelse över Israel, mot löfte om stöd eller lön.