Frälsaren var trött efter dagens hårda arbete och ansträngning; och då han nu för en stund var fri från folkmängden, lade han sig på en huvudkudde i fiskarbåten och föll i sömn. Plötsligt skedde en förändring i det lugna och behagliga vädret. Mörka skyar täckte himlen, och en häftig storm uppkom, vilket ofta inträffade på Galileiska Sjön. Solen hade sjunkit ned i väster, och nattens mörker vilade över vattnet. De vilda vågorna slog mot båten och hotade att uppsluka den i varje ögonblick. Båten slungades hit och dit av stormen, än uppkastad på en hög bölja, än nedstörtad emellan de vreda vågorna. Slutligen upptäcktes det, att båten sprungit läck och hastigt fylldes med vatten. Stor bestörtning och oreda inträffade bland folket i båten under det tjocka mörkret och vågornas dånande. Fiskarna var modiga och starka samt hade lång erfarenhet av att styra sin båt; men så skickliga de än var och vana vid den oroliga sjön, visste de nu ej vad att göra i denna förskräckliga storm, och deras hjärtan fylldes med förtvivlan, då de märkte, att deras båt började att sjunka.