Bägge män, som valts ut, betraktades som personer med äkta redbarhet, och på alla sätt värdiga den lediga positionen, men (265) även om lärjungarna väl kände till dem, kände de att deras omdöme var ofullständigt, och litade bara på Herrens utkorelse, vars ögon förmådde att läsa hjärtats dolda hemligheter. Denna händelse innebär en lärdom för vår tid. Många är till synes väl kvalificerade för att verka för Gud. De uppmanas till, att bli Herrens tjänare, utan att egentligen ha rannsakat sig själva, och blir till sist en förfärlig börda för församlingen, i stället för att bära bördor. Om menigheten nu ville handla lika försiktigt, som apostlarna gjorde med att fylla den lediga platsen ibland sig, skulle mycken rådvillhet och allvarlig skada gå att bespara Guds sak. Arbetet har ofta lidit svårt, genom att man valt personer att uträtta sådant, som de inte är förmögna till.