Med vilken öm medkänsla underrättade inte Gud sitt tillfångatagna folk om sina planer för Israel! Han visste att om de falska profeterna skulle övertyga dem om att hoppas på en snar befrielse, skulle deras situation i Babylon bli mycket svår. En demonstration eller ett uppror av något slag från deras sida skulle väcka de kaldeiska myndigheternas vaksamhet och hårdhet. Detta skulle leda till ytterligare begränsning av deras frihet. Resultatet skulle bli lidande och olycka. Han önskade, att de i tysthet skulle underkasta sig sitt öde och göra sin träldom så behaglig som möjligt. Hans råd till dem var: ”Bygg hus och bo i dem, plantera trädgårdar och ät deras frukt ... Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till HERREN. När det går väl för den, går det också väl för er.” Vers 5-7