Fariséerna trodde på uppståndelsen, och de kunde inte finna annat, än att detta under var ett bevis för, att Messias var ibland dem. Men de hade alltid motarbetat Kristi verk. Till en början hatade de Honom, emedan Han avslöjade deras skrymtaktiga eller hycklande anspråk. Han hade ryckt undan den täckmantel av stränga riter, under vilken de sökte att dölja sitt moraliska förfall. Den sanna, helhjärtade religion, som Han förkunnade, hade fördömt deras ihåliga bekännelsefromhet. De törstade efter, att få hämnas på Honom för Hans demonstrativa tillrättavisningar. De hade försökt, att få Honom att säga eller göra något, som skulle ha gett dem anledning till, att döma Honom. Åtskilliga gånger hade de försökt, att stena Honom, men Han hade stilla dragit Sig undan, och så hade de förlorat Honom ur sikte.