Då Jesus stod i begrepp, att rida in i Jerusalem, hade Han gett två av Sina lärjungar i uppdrag, att skaffa Honom en åsninna och hennes fåle. Vid Sin födelse var Frälsaren beroende av främlingars gästfrihet. Krubban, i vilken Han lades, var en lånad viloplats. Fast Han ägde ”boskapen på de tusen bergen”, var Han nu beroende av en främlings vänlighet, för att få ett riddjur, på vilket Han kunde rida in i Jerusalem som dess Konung. Men åter uppenbarade Han Sin gudomlighet även i de noggranna föreskrifter Han gav Sina lärjungar för detta ärende. Alldeles som Han förutsagt, uppfylldes Hans önskan beredvilligt vid detta åberopande: ”Herren behöver dem”.