På den utsatta tiden var omkring fem hundra lärjungar i små grupper samlade på bergssluttningen. De var ivriga, att tala med dem, som hade sett Kristus efter Hans uppståndelse. Lärjungarna gick från grupp till grupp och berättade allt de sett och hört om Jesus och undervisade i Skrifterna, såsom Han hade gjort. Tomas berättade om sin otro och, hur hans tvivel hade sopats bort. Plötsligt stod Jesus mitt ibland dem. Ingen kunde säga, hur och när Han kom. Många av de närvarande hade aldrig förr sett Honom, men i Hans händer och fötter såg de märkena efter korsfästelsen. Hans ansikte var som Guds ansikte, och då de såg Honom, tillbad de Honom.