Alltsedan dessa domsord uttalades över ormen i Eden: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma” (Första Moseboken 3:15), hade Satan förstått, att han ej ägde oinskränkt makt över världen. I människorna verkade en makt, som stod emot hans inflytande. Med spänt intresse gav han akt på offren, som bars fram av Adam och hans söner. I dessa ceremonier skönjde han en bild på gemenskapen mellan jord och himmel. Han satte sig i sinnet, att förhindra denna gemenskap. Han framställde Gud i falsk dager och vantolkade de avbilder, som pekade framåt på Kristus. Människorna förleddes till, att frukta Gud som en, vilken med välbehag såg dem förgås. De offer, som skulle ha uppenbarat Hans kärlek, gavs endast för att blidka eller stilla Hans vrede. Satan eggade upp människornas onda begär, för att befästa sin makt över dem. Då Guds skrivna ord gavs, studerade Satan profetiorna angående Frälsarens ankomst. Från släkte till släkte var han verksam, för att förblinda människorna avseende dessa förutsägelser, för att de skulle förkasta Kristus vid Hans ankomst.