Alla kommer fram ur sina gravar med samma gestalt, som då de steg ned i graven. Adam, som står ibland den uppväckta skaran, är av hög, ståtlig och majestätisk form, till längden endast litet kortare, än Guds Son. Han uppvisar en markant kontrast till människorna från de sista generationerna; i detta hänseende märks släktets stora urartning. Men alla står upp med den eviga ungdomens friskhet och livskraft. . . . . Den dödliga, fördärvade gestalten, tom på skönhet, tidigare smittad med synd, blir fullkomlig, vacker och odödlig. . . . . Återställda till livets träd i det för länge sedan förlorade Eden, kommer de frälsta att "växa upp" till släktets fulla längd i människans ursprungliga härlighet. . . . .