Som Guds barn är det vårt privilegium, att alltid se uppåt, och hålla blicken fäst på Kristus. När vi hela tiden håller Honom framför ögonen, fyller solskenet från Hans närhet sinnets kamrar. Kristi ljus i själens tempel bringar frid. Själen dröjer sig kvar hos Gud. Alla förvecklingar och bekymmer överlåts åt Jesus. I det, att vi fortsatt betraktar Honom, blir Hans bild ingraverad i hjärtat, och uppenbaras i vardagslivet. . . . .