Men jag är inte på något sätt modlös. Jag känner att jag hålls uppe varje dag. Under de långa, slitsamma nattliga timmarna när det har varit omöjligt för mig att sova, har jag använt mycket tid till bön. När varje nerv verkar att skrika av smärta, och det kändes som om jag skulle förlora förståndet, kom Kristi frid in i mitt hjärta i en så hög grad att jag fylldes av tacksamhet och tacksägelse. Jag vet att Jesus älskar mig och jag älskar Jesus. En del nätter har jag sovit tre timmar, några få nätter fyra timmar, och under större delen av tiden endast två. I mörkret under dessa långa australiska nätter förefaller trots detta allt att vara ljust omkring mig, och jag gläder mig över en härlig gemenskap med Gud.