Det var dessa förhållanden kring hälsoreformen och hälsoinstitutet som påverkade andra saker och som gjorde att det var min plikt att tala som jag gjorde i Testimonies nr 13. Jag visste mycket väl att det skulle framkalla en reaktion och innebära en prövning för många. Jag visste också att en reaktion måste komma förr eller senare. För institutet och (635) saken i allmänhet var det bättre ju förr den reaktionen kom. Om saker och ting hade utvecklats i fel riktning, till skada för dyrbara själar och för Guds verk i allmänhet, så var det bättre ju fortare detta kunde hejdas och de kunde ledas rätt. Ju längre det fick fortsätta desto större skulle skadan bli, desto kraftigare skulle reaktionen bli och desto större den allmänna modlösheten. Det felaktigt ledda arbetet måste stoppas på detta sätt. Det måste bli dags att rätta till fel och att börja om i rätt riktning.