Förr i tiden tilläts inte barn att gifta sig utan sina föräldrars medgivande. Föräldrarna valde åt barnen. Det betraktades som ett brott om barnen ingick äktenskap på eget bevåg. Saken lades först fram för föräldrarna, för att de skulle avgöra om personen som skulle föras in i en nära relation till dem var värdig, och om parterna kunde försörja en familj. Det ansågs av största vikt bland dem, att de som tillbad den sanne Guden inte skulle gifta in sig med ett folk som tillbad avgudar, för att inte deras familjer skulle ledas bort från Gud. Även efter att barnen var gifta hade de det allra största ansvar inför sina föräldrar. Deras omdöme ansågs då inte tillräckligt utan föräldrarnas råd och man krävde att de skulle respektera och lyda deras önskemål, så länge det inte stred mot Guds krav. |